Åååååh! Jag måste sluta gömma mig i min kokong så fort allting känns lite för mycket.
Det är inte smärtfritt att leva! Men jag har gömt mig så länge i mitt skal att minsta lilla pust av liv bränner mot min hud. Minsta vibration får mina ben och armar att kännas som gelé.
Ändå vill jag inget annat än att leva!
Låta min kropp röra sig till sin egen koreografi.
Låta min röst sjunga sina egna sånger. Högt!
Inte vara rädd för mina egna tårar.
Stå med mina egna fötter i marken och våga lita på att allt blir bra.
Att JAG kan göra det bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar