Lite klokare

Idag har varit en bättre dag.
En del gamla tankar har fallit på plats och fått en tydligare mening. Jag har blivit lite klokare på mig själv.
Och framförallt. Jag har hittat några glada tankar att hålla mig fast vid!

Trasliga tankar

Jag är så vansinnigt less på att vara deprimerad!
Jag VET att det sitter i mitt eget huvud. Att jag borde kunna se livet på ett annat sätt.
Känslan av att vara misslyckad, dum och mindre värd följer mig varje dag. Jag kan dra en intelligent slutsats att det inte är så, men jag blir fortfarande inte kvitt känslan.
Varken jag eller någon annan har någonsin lyckats tysta den rösten. Den följer mig och för varje misslyckande blir det svårare att tro på mig själv.
JAG VILL INTE MÅ SÅ HÄR!!!
Jag förstör mitt eget liv och jag förstör för dom runt omkring! Men jag vet inte hur jag ska vända mina tankar och känslor rätt.

?

Det finns flera som säger sig älska mig.
En del känner mig inte ens så hur kan de veta?
En del känner mig allt för väl, så jag förstår inte varför?
Jag hör det. Jag "vet" det. Men jag känner det inte. Kan inte ta det till mig.
Jag sitter i en bubbla som jag måste ta mig ur. För ingen verkar kunna ta sig ända in.

Jag vet. Jag borde ta och sparka mig i ändan och börja tycka om mig själv. Men hur gör jag det när känslan av att vara meningslös och oduglig viskar bakom varje tanke och handling?
Om jag visste varifrån känslan kom, hade jag kunnat bli av med den då?

Jag orkar inte spela teater mer.

Ledsen

Jag blev arg, eller egentligen ledsen, över något som jag kanske egentligen inte hade rätt att tycka någonting om. Någonting som jag borde ha haft förståelse för, men som gjorde mig ledsen iaf.
Jag borde hållit de känslorna för mig själv. Men det klarade jag inte då.
Först efteråt förstod jag hur illa mina ord tog. Att jag inte kände min vän så väl som jag trodde. Att hon trodde högre om mig än vad jag förstod.

Men faktum är att jag aldrig hade reagerat så starkt om hon inte betytt så mycket för mig. Och jag är långt ifrån perfekt vad hon än trodde.
Så jag hoppas hon kan förlåta mig och ta mig för vad jag är. Att det inte bara är det jag gjort fel som räknas, utan även det jag förhoppningsvis gjort rätt?

Annars vet jag inte vad? Kan inte kräva någonting. Och livet går väl vidare ändå? Oändligt mycket tommare…

Skog, sol och balkong

En riktigt bra helg har det varit!
Och underbart väder idag.
Har promenerat med Bäcca och Puff i skogen, solat på kullen och ätit middag på balkongen.

Imorgon börjar en ny vecka och det är dags att fortsätta ta tag i olika delar av mitt liv.
Det känns faktiskt bättre än på länge. :)

Nattugglar

Idag, eller igår för att vara noga eftersom det är efter midnatt, har varit en bra dag.
Jag har fått mycket gjort. Prövat flera nya saker.
Det måste jag fortsätta med inser jag nu. Det är ju sådant som tar mig framåt!

Vår

Bra dag idag. Ville bara säga det. :)

Framåt men inte fort…

Jo men svänga det kan det. Mår sådär halvdant nu.
Vaknade med en elak huvudvärk som kom från nacken, men jag lyckades häva den med en värktablett. Har ändå känt mig lite seg idag.
Igår var jag på återbesök hos läkaren. Det blir höjd dos av medicinen och sedan tålamod på det.

Iaf så är jag inte på topp men jag är fortfarande på banan.
Jag lånade två hundböcker igår på bibblan, kollade upp lite om körkort (ska skicka efter blanketter men det funkade inte igår) och så kollade jag runt efter extra jobb. Hittade inget igår men jag får fortsätta leta.

Imorgon är det "röd dag", ledigt och sovmorgon!

Underbart!

Hur fantastiskt är det inte att bara känna sig "normal" i huvudet?!
Ingen som helst ångest. Ingen oro. Ingen förlamande trötthet. Inte ens stress just nu. Bara glad. :)

Wow! Det var längesedan! :D

Solsken ☀

Sitter på balkongen och myser.
Dottern tittar på kläder i HM-katalogen och har åsikter om det mesta.

Idag är en fin dag. Världen är grön, ljusblå och soldränkt och fåglarna håller låda. :)

Uppsving och bra nyheter!

Jaha då har det börjat gå åt rätt håll igen! Tog mig i kragen idag och gjorde upp en långsiktig plan för mig själv. Nu SKA det bli bra!
Nu när jag ska tillbaks till läkaren så ska jag dessutom höra mig för om kbt, för det tror jag skulle kunna vara något. Annars tror jag att det kan bli bra med den nya medicinen. Ev ska dosen upp något.

Och när jag redan ryckt upp mig och kände att det började rätta till sig så fick jag ytterligare ett bra besked som grädde på moset.
Bästaste Li tänker flytta upp till Göteborg till slutet av sommaren!!!
Lycka! ❤

Ett steg i rätt riktning!

Idag har jag äntligen gjort det! Sökt en utbildning! En kurs som heter "digitalt skapande" som jag, förutsatt att jag kommer in, tänker läsa på distans på halvfart. Jättespännande! Förhoppningsvis kommer jag bli lite mer på det klara med exakt vad jag vill hålla på med så att jag vet hur jag ska plugga vidare sedan.

I övrigt har det varit en positiv dag idag. Vaknade med en bra känsla och den har hållit i sig trots huvudvärk och annat. Idag har jag varit sugen på livet. Det är bara att tacka och ta emot. ❤

Gaaah!

Har inte mått något vidare det sista. Hur ska jag kunna veta vad jag vill och på så sätt ta mig vidare, när ingenting lockar på allvar?
Och även om jag vill saker så är den obefintliga självkänslan där och slår undan fötterna på mig.
Är jag tillräckligt bra på något för att kunna stå mig i konkurrens? Har jag tillräckligt mycket driv i mig för att ta mig hela vägen? Genomföra något och stå nöjd och stolt på andra sidan?
Just nu är jag så less på mig själv att jag bara vill krypa under en sten och vissna. Jag går konstant omkring och känner mig om inte värdelös så nästintill.

Jag skulle vilja jobba för mig själv. Jobba med både bilder och text. Ha ett eget företag. Bo på landet, vid skogen. Ha en kennel. Kanske en häst eller två. Leva nära naturen. Ha en stort kök där jag kan laga all mat jag någonsin varit nyfiken på att laga. Jag vill ha en öppen spis.
Och mitt i alltihop vill jag kunna slappna av och njuta. Släppa allt för en stund och ändå veta att det finns kvar...

Helg med finbesök

Det har varit en bra helg. Känner mig fortfarande lite avtrubbad men ändå i kontakt med mig själv. Ja det låter knepigt. Antar att de nya tabletterna börjar göra sitt.

Men som sagt det har varit bra. Vi har haft Li här på besök och det är alltid lika mysigt.
Nu är det dags att varva ner och ladda för en ny vecka och hoppas att min medicin fortsätter att jobba för mig.

Här kommer lite goa bilder från helgen:

AaaaoooO

Efterlysning

Idag känner jag mig inte lika orkeslös. Har sovit bra.
Kan inte bara livsglädjen och förmågan att njuta av och uppskatta småsaker infinna sig och stanna för gott?
Alltså jag är inte dum. Jag vet när jag borde känna mig glad eller lycklig. Jag kan säga att det här eller det här är ett sådant ögonblick. Men jag vill kunna uppleva det också!

Livsglädje, jag saknar dig! :(

Tankar från djupet av soffhörnet

Ligger i soffan och andas. Ingen ångest idag. Bara tom. Försöker hitta något positivt och upplyftande att tänka på men är inte mottaglig just nu verkar det som. Vädret är underbart, men jag orkar liksom inte med mig själv. Är så less på mig själv och hur jag mår. Att vara bland andra när jag mår så här känns jättejobbigt eftersom jag förmodligen bara tar energi och sänker stämningen. Har inget att tillföra.
Jag vill ha motivation! Ett starkt lysande mål att jobba mot. Men det måste samtidigt kännas uppnåeligt. Tron på min egen förmåga är inte så stor just nu. Vet att jag är bra på en hel del saker. Men det handlar om effektivitet, ork, uthållighet. Hur fan ska jag lyckas slutföra några större projekt när jag tappar gnistan för allt inom några dagar?
Jag är så vansinnigt trött på alla ekonomiska motgångar!
Tänk om jag hade haft orken att jobba heltid. Kanske ta ett extrajobb? Om jag hade känt lite vardagsglädje - bara känslan av att vara till freds - så kanske jag hade orkat mer? Lite ro. Förtroende för att allt löser sig.
Jag vet att det är jag själv som måste ta tag i och förändra mitt liv. Jag vet bara inte hur. Jag vet inte vart jag ska börja. Någonting som känns otroligt spännande ena dagen kan kännas helt ointressant två dagar senare. Hur ska jag då veta om jag vågar satsa?
Jag vet inte vad jag vill. Jag har slarvat bort mig själv.

Mitt liv just nu är ett envetet tragglande för att hålla mig över ytan och få familjelivet att funka, samtidigt som jag planlöst letar runt efter vart jag ska börja för att ta mig uppåt.

Usch

Så här vill jag verkligen inte må!
Känner mig helt avtrubbad. Inget känns roligt, fast det borde göra det.
Jag har tappat bort min gladkänsla. Vet inte när jag kände mig genuint glad senast? Utan att någon annan känsla (eller icke-känsla) fanns med i bakgrunden.
Jag vantrivs med mig själv. Som sagt, ingenting känns roligt. Vill bara krypa ner under en filt och slippa känna.
Vet inte vad jag vill med mitt liv. Tror jag har slutat hoppas att jag någonsin ska lyckas ta mig någonstans.

Näe! Förhoppningsvis känns det bättre imorgon...