Jag blev arg, eller egentligen ledsen, över något som jag kanske egentligen inte hade rätt att tycka någonting om. Någonting som jag borde ha haft förståelse för, men som gjorde mig ledsen iaf.
Jag borde hållit de känslorna för mig själv. Men det klarade jag inte då.
Först efteråt förstod jag hur illa mina ord tog. Att jag inte kände min vän så väl som jag trodde. Att hon trodde högre om mig än vad jag förstod.
Men faktum är att jag aldrig hade reagerat så starkt om hon inte betytt så mycket för mig. Och jag är långt ifrån perfekt vad hon än trodde.
Så jag hoppas hon kan förlåta mig och ta mig för vad jag är. Att det inte bara är det jag gjort fel som räknas, utan även det jag förhoppningsvis gjort rätt?
Annars vet jag inte vad? Kan inte kräva någonting. Och livet går väl vidare ändå? Oändligt mycket tommare…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar