Tankar från djupet av soffhörnet

Ligger i soffan och andas. Ingen ångest idag. Bara tom. Försöker hitta något positivt och upplyftande att tänka på men är inte mottaglig just nu verkar det som. Vädret är underbart, men jag orkar liksom inte med mig själv. Är så less på mig själv och hur jag mår. Att vara bland andra när jag mår så här känns jättejobbigt eftersom jag förmodligen bara tar energi och sänker stämningen. Har inget att tillföra.
Jag vill ha motivation! Ett starkt lysande mål att jobba mot. Men det måste samtidigt kännas uppnåeligt. Tron på min egen förmåga är inte så stor just nu. Vet att jag är bra på en hel del saker. Men det handlar om effektivitet, ork, uthållighet. Hur fan ska jag lyckas slutföra några större projekt när jag tappar gnistan för allt inom några dagar?
Jag är så vansinnigt trött på alla ekonomiska motgångar!
Tänk om jag hade haft orken att jobba heltid. Kanske ta ett extrajobb? Om jag hade känt lite vardagsglädje - bara känslan av att vara till freds - så kanske jag hade orkat mer? Lite ro. Förtroende för att allt löser sig.
Jag vet att det är jag själv som måste ta tag i och förändra mitt liv. Jag vet bara inte hur. Jag vet inte vart jag ska börja. Någonting som känns otroligt spännande ena dagen kan kännas helt ointressant två dagar senare. Hur ska jag då veta om jag vågar satsa?
Jag vet inte vad jag vill. Jag har slarvat bort mig själv.

Mitt liv just nu är ett envetet tragglande för att hålla mig över ytan och få familjelivet att funka, samtidigt som jag planlöst letar runt efter vart jag ska börja för att ta mig uppåt.