Bra eller dåligt?

Måndag. Känner mig rätt ok, trots tjurigt morgonhumör. Jag har slarvat en del med min "snäll- och gladmedicin" och humöret är väl en konsekvens av det. Samtidigt som jag mår bättre av medicinen så känns det som om den är ett sätt att skjuta problemen på framtiden. Någon gång måste jag ju faktiskt ta tag i mig själv.
Nog med djupsnack. Nu är det jobbet som gäller.

Avskalad

Lördag igen då. Detta verkar ha utvecklats till en helgblogg...

Känner mig slapp och sprallig på en gång. Så där lite på jäkelskapshumör!

Just nu är jag bara så oerhört tacksam över att känna mig glad. För förmodligen kommer jag inom en snar framtid hårdkrascha in i en mental betongvägg. Oavsett hur jag gör.

Menar inte att vara negativ. Saker och ting är bara inte så lätta. Och jag överlever väl det oxå.

Iaf. Får passa på att njuta medans det är bra helt enkelt.

Just nu känner jag mig avskalad. Bara jag. Åtminstone inför mig själv. Det är en bra början. Vill behålla den känslan... ♥

Andrum...

Vaknade och gick upp.
Kände att det ställt om sig under natten. Att exakt samma tankar inte känns likadant. Att det går något lättare att andas och att det inte gör riktigt lika ont.
Undrar försiktigt, om det kanske blir en bra dag idag?

En liten stilla undran?

Det är en sån dag idag.

När allt känns meningslöst.

När ansiktet ler fast själen värker.

Som en tung, ond klump under hjärtat när det är som bäst.

Som knivar rakt igenom när det är som värst.

Sådana här dagar undrar jag hur det någonsin ska kunna bli bra,

när jag egentligen inte vet vad som är fel?

Jag finner tänkbara orsak på orsak, men känslan är alltid densamma.

Smärta och meningslöshet.

Att tänka positivt kan funka en vanlig dag, men inte när jag mår så här.

Tankarna får inget fäste. Ingenting biter.

Bara att vänta på en ny bättre dag...

Hur fan ska jag lyckas åstadkomma något med mitt liv

när mitt psyke slår mig i golvet i flera dagar, var och varannan vecka?!

Varför denna förbannelse?

Vad har jag gjort för fel?

När man funderar mitt i natten

Eftersom jag ändå är trasig 

så ta mina fungerande delar och laga dig själv 

så blir jag till någon nytta...

Men det funkar inte så.
Så många gånger har jag älskat villkorslöst.
Funnits där till hundra procent

för människor i min närhet.
Lika många gånger har jag stått kvar med dränerad själ.
Jag måste sluta göra så här mot mig själv!

Jag ger det jag själv skulle behöva.
Men man kan inte ge i obegränsad dos

till människor som inte tar emot.
Så mycket kraft och kärlek som går till spillo

som jag egentligen kunde lägga på mig själv.

Så det är vad jag ska göra.
Men jag saknar fortfarande någon att dela med.
Någon som ser alla de små nyansskiftningarna i regnbågen.
Någon som jag.

Ny känsla

Lördagsmys...
Ungarna leker frisör (utan sax) i badrummet och jag sitter i soffan och har det bra.
Sambon blev spontant meddragen på Dia Psalma's spelning, vilket är toppen eftersom han satt hemma och var rastlös.

Jag har mått väldigt bra det sista faktiskt. På så sätt att det känns som om jag är på rätt väg nu. Jag har fortfarande ingen aning om vart den vägen leder men iaf... Det handlar nog mest om min syn på mig själv. Hur jag vill leva.
Ett steg i taget, och de större stegen får nog ändå vänta lite till. Men jag har börjat bygga min styrka.
Just nu har jag bara en känsla av RÄTT. Tänker njuta av den. :)

Söndag morgon vid sjusnåret

(Taget genom köksfönstret)

Det fina med hösten

Det blev en härlig skogspromenad idag. ♥

Lördagmorgon

Lördag igen. Lite småplaner men ingen stress.
Igår blev det utgång. Hade kul, men sen kände jag hur fredagströttheten smög sig på, så jag åkte hem tidigare. Det har jag nog gott av idag. :)

Idag ska jag tydligen sätta trimmern i Anjas hår. En tur till mataffären måste det nog också bli, och så en skön höstpromenad med Puff. Och så lite allmänt fixande hemma på det.

Hektisk helg

Men jo.
Den här helgen var späckad och gick alldeles för snabbt.
Storhandling och storstädning på lördagen. Ost och kex med vänner på kvällen. Sen upp och göra tårtor igår på morgonen. Släktkalas för Fabbe som blir sju imorgon, skogspromenad med Puff och vännen Cilla, och sist men inte minst kinamat med faster och kusin på kvällen.

Nu är det måndag igen och snart dags för jobb...

 

 

Så här blev sjuårstårtan iaf