Ungarna leker frisör (utan sax) i badrummet och jag sitter i soffan och har det bra.
Sambon blev spontant meddragen på Dia Psalma's spelning, vilket är toppen eftersom han satt hemma och var rastlös.
Jag har mått väldigt bra det sista faktiskt. På så sätt att det känns som om jag är på rätt väg nu. Jag har fortfarande ingen aning om vart den vägen leder men iaf... Det handlar nog mest om min syn på mig själv. Hur jag vill leva.
Ett steg i taget, och de större stegen får nog ändå vänta lite till. Men jag har börjat bygga min styrka.
Just nu har jag bara en känsla av RÄTT. Tänker njuta av den. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar