Det är en sån dag idag.
När allt känns meningslöst.
När ansiktet ler fast själen värker.
Som en tung, ond klump under hjärtat när det är som bäst.
Som knivar rakt igenom när det är som värst.
Sådana här dagar undrar jag hur det någonsin ska kunna bli bra,
när jag egentligen inte vet vad som är fel?
Jag finner tänkbara orsak på orsak, men känslan är alltid densamma.
Smärta och meningslöshet.
Att tänka positivt kan funka en vanlig dag, men inte när jag mår så här.
Tankarna får inget fäste. Ingenting biter.
Bara att vänta på en ny bättre dag...
Hur fan ska jag lyckas åstadkomma något med mitt liv
när mitt psyke slår mig i golvet i flera dagar, var och varannan vecka?!
Varför denna förbannelse?
Vad har jag gjort för fel?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar