Kraschad

Krasch på torsdag morgon. Sjukskriven av läkaren igår. 

Dags att ta tag i mig själv och hur jag mår nu. 

Det enda jag vill är att leva ett vanligt liv, med allt vad det innebär. Det är vad jag har försökt göra, trots att orken gång på gång tar slut. 

Jag har intalat mig själv, att bara jag "tänker rätt" och har en positiv inställning så ska det gå. Men när den mentala tröttheten tar över försvinner motivationen och lusten att göra sådant jag egentligen älskar. Både hjärna och kropp skriker efter vila och jag får hanka mig fram på den lilla energi jag kan uppbåda. Mestadels går den energin åt till att hålla skenet uppe på jobbet, och att ge barn och djur det absolut nödvändigaste när jag kommer hem, de veckor jag har dem hos mig. 

Vissa perioder är bättre. Då går det längre mellan krascherna. Då hinner jag nästan glömma hur det känns att må dåligt. Det går jämt ut. Men sen kommer den där lilla extra påfrestningen av något slag, balansen blir rubbad och jag kraschar igen. 

Den här gången var det sonens födelsedagskalas. Det var mycket att fixa och vilan jag hade behövt den helgen uteblev. 

Så här är jag nu. Tillfälligt sjukskriven och i väntan på hjälp av psykolog.