Kaos på insidan.
Finaste vännen som har det så otroligt jobbigt, alldeles för långt bort.
Åker dit på torsdag om hon vill ha mitt stöd, men det är långt dit...
Och så känslokaoset på hemmaplan. Vill inte orsaka mer smärta!
Jag bryr mig av hela mitt hjärta, men jag klarar inte av att vränga mig själv ut och in för att för att allt ska vara bra, när det inte känns bra för mig. När det är så mycket som känts fel så länge. Så mycket som jag inte tror går att ändra på. Kanske inte borde ändras på? För vem är jag att försöka ändra på någon annan?
Jag vill få leva mitt liv efter mina värderingar. Utan att kompromissa så mycket. Utan att kämpa för att övertyga. Jag vill inte att någon ska ändra sig för min skull. Jag vill vara med människor som tänker lika som mig, av sig själva. Inte för att anpassa sig efter mig.
Hur ska jag kunna känna de känslor som önskas av mig, när det största jag får tillbaks är uppgivenhet?
Jag har försökt att se förbi allt. Så länge. Jag orkar inte mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar