Bryt...

Soffan, täcke, musik i öronen och ena handen i hundpäls.
Alldeles skakig av spänningar som jag antar håller på att släppa.
Blev sjukskriven idag iaf. Äntligen någon som lyssnade!
Och all tack till Ryno som var med och stöttade mig. Blev både matt och yrslig av att behöva försöka förklara hur jag mår.

Jag inser väl att det bara har börjat. Utmaningen att leta reda på mig själv och vad jag vill och behöver. Att ta in att det faktiskt får lov att handla om mig ibland också. Känns som om jag fått en ny chans.

Hoppas också att jag ska orka skriva mer nu, eftersom jag mår bra av det.