Känslan när...

Finns så mycket jag skulle kunna psyka ur för just nu. Det kommer det alltid att finnas. Så jag väljer att låta bli. 

Är så otroligt tacksam för allt jag har som är bra. Mina underbara ungar - såklart. De är helt fantastiska. Mina vänner. För allt som finns där. 

Och jag är så jävla stolt över mig själv! För att jag äntligen börjar lära mig att hålla ihop mig själv. 

Jag känner mig osäker och stark på samma gång. Men jag tror det är det som är livet? 

Inget mer simma på land! No more playing safe! Nu gör jag det här på riktigt! Livet alltså.

Puss! ♥