Börjar få panik på läget hemma med. R håller ihop rätt bra på dagarna men nätterna är fan inte roliga. Hans tankar om sig själv och sitt liv är skrämmande, och jag fixar inte att sitta där och trösta var och varannan natt. Ingen av oss går vidare av det. Vill bara att han ordnar sitt eget ställe så att båda kan ta tag i våra liv, men han gör inte mycket åt saken. :(
Jag längtar bara efter att få leva mitt eget liv. Få ha min ork och energi ifred, ta hand om mig själv, vara en glad och närvarande mamma och umgås med människor jag tycker om – ifred!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar