Tankar i ett kök i Skåne

Det är nyttigt att komma bort. Tankarna går annorlunda när intrycken är annorlunda. Till och med drömmarna blir något annat. Nya miljöer. Skarpare.

Sitter i köket och dricker kaffe. Li sover fortfarande.
Jag har lyckats lägga många nya bitar i pusslet vem min vän är. Känns bra.
Kommer att sakna henne. Hon känns så självklar. Vi borde bo närmre, så vi kunde dricka kaffe varje dag.

På ett sätt har de här dagarna gått för fort. På ett annat sätt känner jag mig färdig för den här gången.
Att vara borta har gett mig ny energi, och jag har saker jag behöver ta tag i hemma.

Det känns skönt att få finnas där för någon annan, men mina egna tankar snurrar fortfarande för fort.
Jag vill bara få leva utan att känns att jag måste be om lov. All denna konstanta hänsyn som jag tar. Helt oombedd. Varför?
Varför kan jag inte känna vart jag hör hemma? Varför kan jag inte bara veta vad jag vill?